10 januari 2011
Tillbaka i Colon för att förbereda oss för att gå genom Panamakanalen.
Vi ska fylla på matförrådet, det är visserligen lite billigare i Panama  City men vi föredrar att göra det här, eftersom det är mycket enklare att få ombord alla tunga varor, än i Balboa Yacht Club med omgivning.
Härifrån tar man marinans minibuss, som avgår kl. 8.00 och par gånger på e.m., till köpcentrumet utanför Colon.
När man storhandlar på Rey, blir man skjutsad tillbaka med alla sina varor, det ingår i deras service och kostar inget extra. Mycket bekvämt och bra.

Vi träffar återigen den lustiga “dockmastern” , som varje gång han går förbi båten frågar, hur lång den är och när vi ska segla vidare.
På den första frågan svarar vi alltid “38” och på den andra “vet inte ännu”.
Numera hälsar vi på honom genom att säga “38“ innan han hinner fråga och då skrattar han och säger att han kommer ihåg det.

Det blir också ett glatt återseende med servitören “tummen upp”, som arbetar på marinans restaurang.

Vi har haft många roliga stunder med honom och vi hälsade alltid på varandra med tummen upp.

När han såg att vi kommit tillbaka igen, blev han så glad och då blev det tummen upp.

12 januari 2011
Idag fick marinan besök av den största motoryachten någonsin.

All personal gick ut på bryggan, för att se när den skulle lägga till.

20 januari 2011
Idag har vi anlitat en auktoriserad agent, för att gå genom Panamakanalen
Han tar hand om alla dokument som kanalbolaget behöver.
Ansvarig för att hjälpa till, om man skulle behöva det under kanalfärden.
Tillhandahåller däck och tampar, som man måste ha på båten.
Ordnar line-handlers vid behov.
Vi behöver inte deponera 850 USD och vänta 3 månader på att en check ska skickas till Sverige.
Depositionen används som böter, om man inte följer kanalens instruktioner eller är orsaken till att arbetet i kanalen blir försenat.  Att inte komma i tid till anvisad plats, är bl.a. en orsak till böter.
Fortlöpande information om handläggningen av ärendet.
Meddelar efter några timmar att det kommer en man från bolaget på tisdag, för att mäta Nordic Lady. Får se om måtten blir 90/60/90, kan ju alltid hoppas.

21 januari 2011
Idag mönstrade Janne på som en av line-handlers, ombord på den franska båten S/Y Alter. 

Det franska paret, Patrice och Jacqueline, träffade vi första gången i Kuna Yala. Dom hade fått ett åsknedslag i båten och alla instrument hade slagits ut. Patrice ville ha hjälp av oss, med att kolla om deras VHF fungerade igen.
Nästa gång vi träffades var i Red Frog Marina. Dom lämnade marinan en vecka före oss, för att ta upp båten på varvet i Shelter Bay Marina under några dagar.

Under kanalfärden, vid Rio Chagres, såg dom Al Capones f.d. båt ligga förtöjd, den används idag som turistbåt.

Dom såg också en stor krokodil i närheten av Pedro Miguel Locks.

Imorgon kommer Janne tillbaka igen, förmodligen med buss enligt väderprognosen och inte med helikopter.
Nu är jag ensam ombord för första gången, men som tur är har jag sällskap av Lill-Ragnar och Ragnhild.

23 januari 2011
Tog en promenad ut till vågbrytaren (breakwater) och tittade på alla fartyg som ligger utanför och innanför i väntan på att slussa.
Härifrån ser man också marinan.

25 januari 2011
På morgonen kom mannen och mätte Nordic Lady. Tyvärr så blev inte resultatet som väntat, deplacementet var för tungt. Det är bara att sätta igång att träna.

När mätningen av båten är slutförd och alla handlingar är påskrivna, ska vi meddela agenten det. Kostnad 614 USD till bolaget, för att få tillstånd att gå genom kanalen

26 januari 2011

28 januari 2011
När man går genom kanalen, färdas man från väst till öst, för att nå väst.

Under kanalfärden, måste det vara fyra line-handlers ombord. Mitt på dagen kommer våra tre line-handlers (jag är den fjärde). Det är Patrice, Haimi (agentens son) och hans kompis Delvis.
Grabbarna är i 18-årsåldern och läser på universitet.
Innan vi beger oss till the Flat, äter vi lunch ombord och som av en händelse dyker också pappa agenten Erick upp och han får sig också ett skrovmål.
Erick berättade att sonen ville utbilda sig till pilot, men kostnaden var för hög, så det hade familjen inte råd med. Det fick bli en ingenjörsutbildning istället. Enligt information från flera håll, så är det en hög nivå på de privata universiteten, däremot inte på dom statliga.

Klockan 16 skulle en s.k. rådgivare (adviser) komma ombord. Han är med under slussningarna och talar om vad man ska göra vid olika moment.
Klockan blev 16, ingen adviser. Klockan blev 17 och 18, ingen adviser. Nu började vi så smått undra, om vi och dom andra båtarna som väntar, är bortglömda eller?
Vi var glada att vi låg vid bojen och slapp att snurra runt medan vi väntade, de övriga båtarna gav till slut gav upp och ankrade.

När klocka hunnit bli 19:40, dök den omtalade mannen upp.

Nu var det full rulle upp till slussen Gatun och där utanför blev vi också liggande ett bra tag i väntan på närmare besked. Under tiden började det att regna.
Först gick den Maltaflaggade, svenskägda segelbåten L´ondine in i slussen, därefter fick vi slussa tillsammans med Laloubi, en engelskflaggad båt, hemmahamn Tyskland och med en amerikansk kapten.

När vi skulle förtöja vid Laloubi, så var kaptenen själv inte riktigt med på notorna. (Han hade överlåtit rodret till en kvinna på båten, själv skulle  han vara line-handler eller?)
När Patrice kastade tampen till honom, så viftade han med den och undrade vad han skulle göra!? Bra att vi hade Patrice i fören, som kunde vägleda honom och det gjorde han på ett mycket bestämt sätt. Vid tredje försöket fick han tampen på rätt plats och  på rätt sida av stagen. Vad kaptenen på Laloubi led av vet vi inte, nerverna eller..?     Vi misstänkte att han kanske fått något olämpligt i sig.

Han fortsatte på samma vis under färden, när han skulle sköta dom långa tamparna upp till männen på kajen.

Allt förlöpte dock väl, men det var rätt skönt att kasta loss ifrån dem.
Kvinnan vid rodret skötte sig exemplariskt. Det var nog tur att han hade henne under färden. Dessutom var det Laloubi som hade huvudansvaret och vi stöttade. Det är alltid den tyngsta båten, som manövrerar.

Efter att ha slussat tre gånger Gatun Locks, la vi till vid en boj i Gatun Lake klockan 24:00. Rådgivaren blev hämtad av en båt och vi skulle övernatta där. Alla fritidsbåtar måste övernatta här. Innan vi kunde lägga oss, måste vi ha mat i magen. Vi hade inte kunnat äta middag tidigare p.g.a. förseningen och  därefter var vi upptagna med att slussa. Klockan 00:30 serverade jag middag. Som tur var så hade jag gjort en chili con carne och den var bara att värma.
Klockan 01:00 gick vi till sängs. Delvis var så trött så han somnade nästan under middagen. Enligt rådgivaren så skulle en annan rådgivare komma följande morgon och klockan 7.

29 januari 2011
Jag hade satt klockan på ringning kl. 6 och Janne vaknade strax efter. Vi lät dom andra sova medan vi gjorde oss i ordning och skulle precis börja med frukosten. Då ser Janne en båt närma sig och vi förstår att rådgivaren är på g. Väcker killarna och dom gör sig i ordning på nolltid. När rådgivaren kommer ombord, säger han att vi ska starta maskinen och genast bege oss mot nästa sluss, som är Pedro Miguel Locks.

Så satt han under nästan hela resan!

Det blir en lång och lugn färd, så under tiden kan jag göra i ordning frukost till samtliga ombord.

Efter Gamboa ser vi Rio Chagres och därefter färdas vi i Gaillard Cut.
Under tiden som kanalen byggdes, spred dom ansvariga ut ett rykte.
Ryktet sa´, att här fanns det guld i berget och då grävdes det ändå fortare.

Innan vi kommer till nästa sluss, passar vi på att äta lunch i lugn och ro.

När vi ankommer till Pedro Miguel Locks, får vi besked om att vi ska slussa tillsammans med Laloubi och den danska  båten Yukon, en f.d. räktrålare numera charterbåt. 

Vi förtöjer på Yukons styrbordssida och Laloubi på babord.  

Det blir Yukons ansvar att sköta tamparna till kajen och de två övriga båtarna hjälper Yukon att sakta farten vid behov, när vi ska in i slussen. Der är rådgivaren (adviser) som talar om när man ska lägga i backen eller neutral. Det blev många “reverse” och “neutral” tills vi kommit på plats i slussen.
Informationen vi fått, var att vi tre och L´ondine skulle slussa tillsammans.

När vi kommit på plats i slussen, dök till vår förvåning det stora fraktfartyget Asian Venture upp och la sig bakom oss. Det var inte mycket utrymme kvar i kanalen, häftigt att ha detta stora fartyg bakom oss.

Efter slussningen fortsätter samtliga till Miraflores Locks, där vi slussar två gånger. Då kom ett annat fraktfartyg och lade sig bakom oss . Asian Venture slussade i kanalen bredvid.
I Miraflores finns det möjlighet att titta på dem som slussar och där finns också en webbkamera, liksom i Gatun.

Jacqueline (Patrices fru) var kvar ombord på deras båt, som låg på ankringsplatsen Brisas de Amador och följde oss under slussningen. Hon lyckades också spara några bilder, som hon sedan skickade. Om man inte vet att det är vi, så kan man inte se det på bilderna. Tre båtar i mitten och vi är längs ut till vänster.

När portarna öppnas och vi passerar dem, då är vi i Pacific Ocean och ser den berömda bron, Bridge of the Americas i förgrunden.

Efter en kort stund lägger vi till vid en boj i Balboa Yacht Club klockan 14:30 och är då på andra sidan av Bridge of  the Americas.

Här väntar vår agent för att ta hand om däck, tampar och att skjutsa hem “tampskötarna”. 

Det går snabbt och strax är jag och Janne ensamma ombord.
Det tar ett tag att riktigt fatta att man befinner sig i en ny ocean.
En häftig känsla infinner sig. Vi firar händelsen med champagne och laxsnittar.

Det var en härlig upplevelse att gå genom Panamakanalen och allt gick så bra. Det var en fin stämning på båten och vi hade kul tillsammans med Patrice, Haimi och Delvis, som skötte sig exemplariskt under hela resan. Bättre besättning kan man inte önska sig.
Erick Galvez, som vi anlitade som agent, kan vi varmt rekommendera.

I Balboa är det bara bojar att lägga till vid. Bojarna är bildäck med skumplast inuti och med två kraftiga tampar, som är lätta att göra fast med i fören.
Här får och kan man inte använda sin jolle för att ta sig iland.
I avgiften för bojen, ingår transport dygnet runt, fram och tillbaka till båten.
Man kallar på VHF:en när man vill iland. Det är ytterst sällan som någon svarar, så alla viftar, hojtar, visslar, tutar och blinkar för att få kontakt med båtföraren. Emellanåt kan man få vänta ett bra tag, innan budskapet har gått fram.

Eva! Här finns det gott om vita fåglar.

31 januari 2011
Efter en trevlig pratstund med Karsten på morgonkvisten, åker vi till Panama City för att handla och skaffa nya glasögon till Janne.

1 februari 2011
Mats och Anna-Lena, vilka vi träffade första gången i Cartagena, Colombia är hemma i Göteborg nu. Dom meddelade för ett tag sedan att deras grannar skulle resa till Panama City och att dom gärna ville vara line-handlers på vår båt och göra kanalen. Dom kom i fredags, så av naturliga skäl gick det inte att ordna, eftersom vi då var på väg.

Mats och Anna-Lena skickade med ansjovis, kaviar m.m., och idag kom grannarna, Jerzy och Virve, ombord med godsakerna. Toppen!
Grannarna var också toppen, roliga och lättsamma.
Vi kom överens om att träffas i Gamla Sta’n  och äta lunch tillsammans, senare i veckan.

2 februari 2011
Går för motor till ankringsplatsen Brisas de Amador utanför Panama City, för att träffa Patrice och Jacqueline, som vi kommit överens om, innan dom seglar vidare till Galapagos.

Bjuder ombord dem på middag, laxpuddingen och citronpajen som vi bjöd på blev mycket uppskattade.

Denna ankringplats är förfärlig. Det skvalpar otroligt mycket (denna period på året), så det blir obekvämt att vistas ombord. Det är också ett helt företag, att ta sig iland med jollen och man blir rätt blöt.

3 februari 2011
Soluppgången från ankringsplatsen Brisas de Amador.

4 februari 2011
Träffar Jerzy och Virve i Gamla Sta´n. Vi går till kyrkan Iglesia de San Jose och tittar på det berömda guldaltaret.
Piraten Henry Morgan och hans mannar marscherade in i Gamla Sta´n sjungande “Det kommer att bli livat i Gamla Sta´n i natt”. Därefter plundrade dom allt dom kunde komma över. Dom missade guldaltaret, för att en präst hade målat det med tjära.
Experter på religiös konst, uppger att altaret har tillverkats i Ecuador.

Senare går vi till en restaurang för att äta lunch. Det blir en lång lunch med god mat och gott att dricka.

Det var trevligt att sitta och tjöta en stund, som dom säger i Götet.

På kvällen kommer Patrice förbi och för att säga hej då. För skvalpigt för Jacqueline, så hon stannade kvar på båten och tog kort.

5 februari 2011
Idag seglar Alter mot Galapagos och vi lättar också ankar, för att gå tillbaka till Balboa Yacht Club och lugnare vatten.

Från platsen i marinan, ser vi oavbrutet de stora fartygen passera.

6 februari 2011
Idag följde vi ett “drama” på en båt som var på väg in till marinan. Dom gick utanför leden och girade  dessutom styrbord till marinan  vid fel boj och gick på grund.
Tidvattnet är 5 m och vattnet höll på att gå ut.

Först kom en liten båt för att hjälpa dem, men han gav upp. Strax efter kom en större för att också bistå, men det misslyckades.
Sedan hände följande…

…och det var bara för dem att vänta på högvattnet. Då blev dom bogserade till en boj, förmodligen hände något med motorn när dom gasade på för att försöka ta sig därifrån.

7 februari 2011
Karsten meddelade igår att han skulle ta en promenad till marinan och undrade om vi kunde ta en morgonfika på hotellet.
Hade en trevlig pratstund igen.
Han berättade ang. krokodiler, att för några år sedan hoppade en stor krokodil upp och tog en man, som satt och fiskade vid Miraflores Locks och sedan dess är han borta.

Därefter åkte vi till Panama City igen. Denna gången var orsaken att datorn pajat. Vi får
lämna kvar datorn i butiken, för killen Edison behöver lite tid på sig, för att undersöka den och hitta problemet.

Dagarna går åt till praktiskt arbete ombord och att passa på att uppdatera hemsidan.
Dagarna går så fort, mycket händer men rätt vad det är så kommer man på att man kanske bör skriva lite för det var ett bra tag sedan.
Tyvärr så fungerar inte internet ut till båtarna, utan man måste åka i land, och i land är det inte heller säkert att det fungerar varje dag.
Många platser har problem med internet. Funkar, funkar inte, som norrmannen sa’ om vindrutetorkarna.

12 februari 2011
Idag åker vi till butiken för att hämta datorn. Problemet var att tangentbordet slutat att fungera. Så nu har vi ett externt tangentbord till den, dessutom har vi fått en “ny” dator för Edison var tvungen att tömma den och när vi fick den tillbaka, var så gott som alla program borta och en del ersatta med nya. Tack och lov, så var alla bilder kvar.

19 februari 2011
Idag kom en tjänsteman från hälsovårdsmyndigheten oanmäld till båten.
Han frågade om sophanteringen ombord och besiktigade alla matförråd.
Allt var okej, sa´  han och tog 250:- för besöket.
Vår granne fick betala 700:-, för att deras senaste hamn var i Costa Rica och då skulle båten besprutas.

28 februari 2011
Vi har bunkrat diesel, så nu har vi 480 liter. Tanken 200 liter och 280 liter i extradunkar.
Vi är väl medvetna om att seglingen till Hawaii innebär att vi först måste ta oss igenom stiltjebältet (ITCZ = intertropiska konvergenszonen är ett lågtrycksbälte som omger jorden vid ekvatorn) och detta innebär att vi först kommer att gå för motor.
Vi har också bunkrat upp mat- och vattenförråden och har nu bara några färskvaror kvar att köpa.
I förråden finns det mat för ca 80 dagar. I vattentanken 400 liter och 140 liter i extradunkar och plastflaskor. Har watermaker, men man vet ju aldrig när något går sönder och slutar att fungera.

Kommunikationen med omvärlden sker via, VHF-radion: med andra båtar, fartyg som befinner sig i närheten. SSB-radion: varje morgon med Sylvia (skandinaviska radionätet) i Colombia och
varje kväll med  Karsten i Panama, vår och många andras väderguru. Han ger oss väderprognoser utifrån satellitkartor och han tar även kontakt med handelsfartyg som befinner sig i samma område som vi, för att få det aktuella vädret. Bättre kan man inte önska sig.
Satellittelefonen: i första hand med anhöriga för att kunna berätta hur vi har det.
SailMail (ett radiobaserat e-postsystem som utformats för båtägare, när man befinner sig i områden utan tillgång till internettjänst): till anhöriga och vänner.

I ugnen förvarar vi bärbara GPS-mottagare, om vi skulle råka ut för åskoväder, få nedslag i båten och utslagna instrument.

4 mars 2011
Idag ska vi rengöra båten ute och inne igen, för att den är full av sot. Sotet kommer från gräsbränningen runt kanalen.

5 mars 2011
Nu är det två svenska båtar som ligger här i Balboa Yacht Club. Den andra är S/Y Blue Dame, med det trevliga paret Jan och Monica ombord.
Igår kväll åt vi en gemensam middag på restaurang Friday´s i närheten och hade mycket trevligt.
Dom ska så småningom segla vidare till Marquesasöarna och imorgon seglar vi mot Hawaii.